OM RASEN ENGELSK SPRINGER SPANIEL

Den engelska springer spanieln anses som den äldsta av de brittiska fågelhundsraserna. Dess anor sträcker sig till medeltiden då spanieln användes vid jakt med hökar

I början av 1900-talet blev springer spanieln erkänd som egen ras i England och till Sverige kom den några år senare. Det stora genombrottet här i landet kom emellertid efter det andra världskriget. 
Idag registreras knappt 1.000 nya valpar om året hos Svenska kennelklubben. Detta gör att rasen är en av de 10 till 15 populäraste i landet.

Springern har lätt för att koppla av samtidigt som de är mycket livliga och lekfulla. De kan uppföra sig helt korrekt på ett ställe men leka som en dåraktig valp på ett annat. De har behov av motion och sysselsättning varje dag, alltså ingen soffhund som bara kan ligga och pausa hela dagarna. De är oftast väldigt nöjda så länge de får vara med sin familj. Egentligen är detta Springerns och alla andra hundars allra största behov, att få vara med sin familj. Springern är en lätt lärd och lätthanterlig hund, som älskar att vara med och jobba dessutom är den anpassningsbar och samarbetsvillig.

Jaktmässigt betecknas den som en stötande och apporterande fågelhund. Springern arbetar vid jakt inom hagelbössans räckvidd och ska söka i ett zick-zack-mönster på bägge sidor om jägaren som får vara beredd på snabba skott. Den går ofta orädd in i taggiga buskar och snår för att stöta fram det vilt som tagit sin tillflykt dit.
Efter skottet hämtar den snabbt in viltet och levererar det till föraren. Rasen används på vissa håll även som kortdrivande hund på klövvilt som till exempel rådjur.
Springer spanielns egenskaper anses främst passa på viltrika markerna i södra Sverige. Men den även mycket bra som jakthund ute på ripfjället stora vidder.

Genom sitt lugna sinnelag och fina luktsinne är rasen också mycket lämplig som spårhund vid skadeskjutningar som inträffar till exempel vid älgjakten.
De flesta springer spaniel älskar vatten och att simma. Därför är den, genom sina goda egenskaper som apportör, utomordentlig att ha med sig vid sjöfågeljakt från såväl båt som land. Men springer spanieln är inte bara en bra jakthund. Mångsidigheten är nämligen något av rasens adelsmärke. Den används allt mer som brukshund av polis, tull och räddningstjänst. Genom sin samarbetsförmåga och fina luktsinne används den bland annat av polisen som narkotikahund och bombhund.

Springern är också mycket lämplig som familjehund. Dess lugna sinnelag gör att den anses "följa varje människa som har en kaka i bakfickan". Springer spanieln tycker om att samarbeta med sin förare och den är vaken, uppmärksam och kontaktsökande. Det gör att den ständigt är redo för att lära sig - och utföra - nya uppgifter. Rasen är därför en hund som är mycket rolig och stimulerande att träna.

 

 

 

 

 

 

Så här beskrivs Springern på Springerklubbens hemsida

En rastypisk Engelsk Springer Spaniel är en stark, aktiv men ändå lugn och lättdresserad hund. Den är känd som jägarens hund framför andra p.g.a. sin mångsidighet. Samtidigt är den en utmärkt familjehund, då dess jaktsätt kräver en följsam hund.

Springern är mycket läraktig, mån om att göra sitt bästa och att vara ägaren till lags. Springer Spanielns förmåga att lära - bestyrks också av att den med fördel kan meriteras i lydnadsringen. Till sättet är Springern mjuk och följsam, även om andra karaktärer förekommer, varav följer att man vid dressyren uppnår bästa resultat om man inte använder för hårda metoder. Känner den sig inte uppskattad kan den tappa arbetslusten eller bli för självständig. Engelsk Springer Spaniel är en kraftfull hund med relativt stort behov av motion och är således inte någon hund som mår bra av att endast koppelrastas på stadspromenader.

De mest önskvärda färgerna är: svart-vit, svart-vit och tan, brun-vit eller brun-vit och tan. Pälsen är relativt lättskött, men dock bör påpekas att Springern är en hund, som förutom den dagliga vården, skall trimmas med jämna mellanrum. Då Springern har relativt tunga öron, måste man ägna viss omsorg åt skötsel av dessa. Klippa ur håret på sidan av öronlappen och runt örat, samt torka ur det varje gång hunden badat eller på annat sätt blivit våt i öronen.

Jaktsätt: Springern är en stötande och apporterande jakthund. Den skall ha ett naturligt zick-zack-mönster, beroende på terrängtypen, söka av området framför jägaren samt markera viltvittring och stöta upp vilt inom skotthåll för denne, vilket för hagelskytten motsvarar högst 25 meter. 
Den stötande hunden skall även kunna följa en viltlöpa. När vilt stöts upp, skall hunden stanna och när vilt fällts, skall den på förarens kommando apportera. Apportering sker så väl på land som i vatten. Vid skadeskjutning skall hunden följa det skadade viltet och apportera till jägaren.

Springern används huvudsakligen till varje form av fågeljakt samt vid jakt på hårvilt som vildkanin och hare. Springern används också ofta, även om det inte är dess främsta arbetsfält, vid jakt i små skogs-såtar för att stöta ut klövvilt och som eftersökshund.